Hej Therése! Vi är så otroligt glada för att du är vår nya ambassadör – varmt välkommen! En tiondel (!) av Sveriges befolkning följer dig ju redan, men ska vi kanske ändå börja med en kort presentation?
– Absolut! Jag är 34 år, bor i Stockholm men är uppvuxen i Nynäshamn och jobbar sedan 2013 jobbar som influencer.

Du började med att lägga ut klipp på YouTube. Hur kom det sig?
– Det här var 2010 och jag jobbade som säljare. Jag jobbade alldeles för mycket och blev utbränd, vilket började med panikångestattacker. Men på den tiden pratade man ju mycket mindre om psykisk ohälsa så jag hade ingen som helst aning om att det var just panikattacker… Jag trodde först att det var en stroke, min morfar hade nyligen haft en så jag tyckte att symptomen påminde om varandra. Efter upprepade attacker så fick jag till slut åka ambulans in till Södersjukhuset och det var där de talade om för mig att jag troligtvis hade haft en panikångestattack.

– Sedan var jag sjukskriven ett år för utmattning och då började jag titta på sminkvideor på YouTube, som ett sätt att tänka på något annat. För många kan säkert skönhet och smink vara förknippat med en press på att vara snygg och perfekt, men för mig handlade det verkligen bara om att få kliva in i en annan värld där allt var enkelt och roligt. Efter ett tag tänkte jag att jag skulle börja göra egna videor, för att också få testa massa roliga produkter, och på den vägen är det.

Du var tidigt ute med att vara öppen kring ditt eget psykiska mående, med just panikångestattacker och social fobi. Hur kommer det sig?
– Nu i efterhand så tycker jag egentligen att det är ganska konstigt. Jag pratade inte med någon annan om det, inte ens mina föräldrar eller mina bästa vänner. Men på YouTube var det enklare att berätta. Det var ju bara jag och en kamera, jag kunde nog inte riktigt ta in att det satt riktiga människor på andra sidan som kunde se och höra allt.

Vikten av att våga fråga

Nu är du alltså ny ambassadör för Suicide Zero – varför ville du bli det?
– Jag har ingen i min närhet som har begått självmord. Men för två år sedan satt jag och min pojkvän på akuten eftersom han hade fått en ansiktsförlamning. Då kom polisen in, eskorterandes en man i vit badrock som försökt ta sitt liv. En kort stund såg vi varandra i ögonen och det var väldigt, väldigt starkt. Att möta blicken hos någon som inte längre ville leva. Det påverkade mig otroligt mycket. Efter det började jag läsa på en massa om självmord och blev chockad över vilket stort samhällsproblem det är. Det hade jag ingen aning om. Så jag kände att det är helt sjukt att det pratas så lite om självmord och det vill jag vara med och ändra på, så gott jag kan.

Nu har du bland annat gått vår Våga fråga-utbildning två gånger. Vad har den lärt dig?
– Åh, otroligt mycket! Till exempel att det språk vi använder när vi talar om självmord också påverkar sättet vi tänker kring suicid. Som att säga att någon ”valde att ta sitt liv” eller att det är en egoistisk handling. Jag har ju också trott på många av de vanliga myterna, som att man absolut inte får prata om självmord för då kan det ”smitta”.

– Men det kanske allra starkaste jag har med mig är hur oerhört svårt det är att fråga någon rakt ut om hen haft tankar på att ta sitt liv. I utbildningen ingår det som ett rollspel som man får öva på. Trots att det var en helt fiktiv situation så var det otroligt svårt att ställa frågan, att ta orden i sin mun. Det fick mig att inse att det här behöver vi alla träna på, så att ingen tvekar att ställa frågan om det skulle bli skarpt läge.

Kunskap till unga tjejer

Din senaste bok, ”Mitt bästa år. En bullet journal för att må bättre”, är i mycket en guide till hur man kan ta hand om sitt eget mående. Varför ville du skriva den?
– Det började faktiskt med att jag tänkte skriva en bok om hur man blir effektiv och framgångsrik. Jag skulle dela med mig av tips som att man kan lyssna på ljudböcker i dubbel hastighet och lägga fram kläderna kvällen innan för att komma igång snabbt på morgonen. Men efter ett tag så insåg jag att nej, det här var ju anledningen till att jag en gång gick in i väggen. Det vill jag inte lära ut till andra. Så jag började om och nu handlar boken om hur man kan göra för att ta hand om och vara snäll mot sig själv. Det första kapitlet handlar till exempel om att det första man ska göra när man planerar sin kalender är att lägga in sin ledighet. Som när man ska ha filmmaraton eller bara ligga i soffan och käka choklad.

Hur mår du själv idag?
– Jag mår bättre än vad jag gjort någonsin, tack. Mina erfarenheter och min terapi har lärt mig mycket. Men det är klart, i år är det tio år sedan jag flög utomlands, jag träffar sällan kompisar ute och jag tackar nej till alla tv-program. Så visst kan jag önska ibland att jag var helt normal, vad det nu innebär, och kunde göra alla de där sakerna utan att blinka. Men det kommer kanske det också…

Till sist, vilka är dina största förhoppningar när det gäller ditt ambassadörskap för oss?
– Jag hoppas att jag ska kunna fungera som en förlängd arm för att sprida ert budskap, framför allt till yngre tjejer. Jag vet att jag har en storasysterroll för många av mina följare, de har vuxit upp med mig och tillbringar kanske mer tid med mig än med sina föräldrar. Om jag kan sprida kunskap om självmord till dem, och vi tillsammans kan träna på att bli bättre på att våga fråga hur våra medmänniskor mår, då känner jag mig glad och att jag bidrar.

För frågor om våra ambassadörer kontakta Zu-Yon Han, zuyon.han@suicidezero.se