Mådde dåligt redan som barn

Ända sedan Jenny Engman-Fahlén var barn har hon mått dåligt, med depressioner, ångest och ätstörningar. Efter att ha överdoserat medicin vid två tillfällen insåg hon att hon behövde hjälp.
– Det var en oerhörd lättnad att berätta om hur jag kände och masken jag bar omkring på försvann.

Jenny upplevde att det var läskigt att berätta om sina självmordstankar och hon var orolig för hur omgivningen skulle reagera. Men det gick bra och hon togs emot med kärlek men också med oro från närstående.
– Att berätta om självmordstankar kan rädda ens liv. Bokstavligen. Om man inte berättar så kan det bli svårt att få hjälp. Och man mår så mycket bättre efter att ha berättat.

Öppen med sina tankar

Själv är hon väldigt öppen om sina känslor och tankar och skriver mycket om psykisk ohälsa på sina sociala medier.
– Efter att jag började med det så är det väldigt många som hör av sig och berättar att de känner igen sig och att dem blir hjälpta av det. Jag blir glad att många blir hjälpta, men samtidigt ledsen att så många relaterar.

Det kan vara omtumlande att ta emot någons berättelse och svårt att veta hur man som medmänniska ska agera. Till dem ger Jenny rådet att lyssna och framförallt – att inte döma.
– Fråga vad du kan göra för personen som berättar om sina tankar. Uppsök sidor som Suicide Zero, där kan man finna information och mycket tips och råd.

Vad skulle du vilja säga till de som går med självmordstankar?

– Det blir bättre. Det är ingenting jag bara säger, utan det kan verkligen bli bättre. Och man är aldrig någonsin ensam med dom tankarna. Berätta för någon - och våga sök hjälp.

…och vad skulle du vilja säga till de som misstänker att någon i deras närhet går i självmordstankar?

– Våga fråga! Det kan vara jättesvårt och läskigt att öppna upp sig och berätta om sina självmordstankar. Det kan vara en knuff i rätt riktning om man får frågan.

Läs mer om hur du kan våga fråga - eller berätta - om självmordstankar