Hjälp oss att sprida sann kunskap och krossa myterna om självmord
Myter om självmord
Är det farligt att prata om självmord - kan det ”väcka den björn som sover"? Svaret är nej. Det finns många myter och vanföreställningar kring självmord. Faran med dem är att de kan hindra oss från att agera på rätt sätt i allvarsamma situationer.
Det är därför livsviktigt att vi ständigt jobbar för att sprida kunskap och krossa myterna. Läs mer om dem här nedan!
Myt: Samtal om självmord kan "väcka den björn som sover"
Myt: De som talar om självmord gör det inte
Myt: Det går aldrig att hindra en person som har bestämt sig
Myt: Självmord inträffar plötsligt, utan förvarning
Myt: Inte konstigt att självmorden ökar, så som samhället ser ut nuförtiden
Myt: Anhöriga vill inte prata om det självmord som drabbat dem
Myt: Alla som försöker ta sitt liv måste vara psykiskt sjuka
Myt: Personer som talar om självmord försöker manipulera andra för att få uppmärksamhet
Myt: En person som har gjort ett självmordsförsök kommer alltid att vara självmordsnära
Myt: Självmordsnära personer är helt inställda på att dö
Myt: En person som har varit djupt deprimerad en tid och nu verkar glad kommer inte att göra ett självmordsförsök eller ta sitt liv
Myt: En person som tagit en överdos av tabletter och blivit magpumpad kommer inte att försöka igen
Myt: Det förvånar mig inte, självmord ligger i familjen
Myt: Självmord förekommer bara i vissa grupper i samhället
Myt: Personer som har självmordstankar eller visar ett självmordsbeteende lever ensamma och isolerade
Myt: Självmordsnära personer söker sällan läkarhjälp
Myt: Om en person verkligen vill ta sitt liv, har ingen rätt att hindra hen
I vårt samhälle finns många myter om självmord som kan få allvarliga konsekvenser om vi inte slår hål på dem. Myterna är förenklingar som grundar sig i rädsla och okunskap. Att låta myter styra vårt beteende kan fungera som en lätt utväg i en svår situation.
– Om man intalar sig att ”det spelar ingen roll vad jag gör, för personen kommer ändå förr eller senare att ta sitt liv”, då kan man ju avstå från livräddande handlingar, säger Ullakarin Nyberg, överläkare i psykiatri och expert på självmordsförebyggande åtgärder.
Inte farligt att prata om självmord
Att det är farligt att prata om självmord är en av de vanligaste myterna och det finns en föreställning om att man ”väcker den björn som sover”. Men enligt Ullakarin Nyberg är det tystnaden som är farlig. När man sätter ord på sina tankar tillsammans med någon som vill lyssna, blir det lättare att hitta alternativ till självmordet som en utväg.
– De flesta som tänker på självmord har gjort det av och till under en längre tid. Självmordstankar är alltid ett uttryck för lidande, till exempel en känsla av att allt är meningslöst eller att man själv är värdelös. Om man inte sätter ord på sina tankar tillsammans med en annan människa riskerar de att bli till sanningar. Därför är det farligt med tystnad, medan orden leder framåt, särskilt när de delas med någon som bryr sig.
Det går att hindra någon som har bestämt sig
En annan vanlig myt är att det inte går att hindra någon som har bestämt sig för att begå självmord. Men mellan 85 och 90 procent av dem som gjort allvarliga självmordsförsök och överlevt avlider inte av självmord senare i livet.
– Det här är en farlig myt och den är helt felaktig. Den bortser ifrån att människor som överväger självmord alltid är ambivalenta. Man vill egentligen inte dö, utan man vill bort från sitt lidande. Alla som står runtomkring kan förstärka skälen att leva för den som mår dåligt. Och det kan man göra genom att vara närvarande och bry sig om. Fram till att en människa dör kan man hjälpa den personen att välja livet, förutsatt att man förstår vad som är på väg att hända. Man ska aldrig ge upp, säger Ullakarin Nyberg.
Man pratar inte om självmord för att få uppmärksamhet
Att man pratar om självmord för att få uppmärksamhet är också en myt som inte är sann. Ullakarin Nyberg menar att de flesta som pratar om självmord gör det för att man vill ha hjälp och anledningen till att man vill ha hjälp är att man har det svårt.
– Man skulle ju inte bara gå förbi någon som håller på att drunkna och skriker på hjälp. Man skulle inte säga om den personen att ”hen vill bara ha uppmärksamhet”. Det är samma sak med suicidal kommunikation. Den är ett rop på hjälp som ger mig en möjlighet att hjälpa och kanske till och med att rädda ett liv.
Varför kan det vara så svårt att prata om självmord?
– Vi har ett motstånd att prata om detta för att det är skrämmande. Men allt som känns svårt och farligt kan man öva på. Man kan bestämma sig för att ställa en svår fråga till en medmänniska, till exempel ”Jag vet att man kan tänka att livet inte är värt att leva när man har det svårt. Är det så för dig?” När man har tagit upp frågor som handlar om liv och död några gånger märker man att det inte är så farligt och att man kommer varandra nära när man pratar om det här.
– Det är dessutom så att alla vet hur det känns att må dåligt, det är en gemensam erfarenhet som borde förena och stärka oss, inte skrämma, säger Ullakarin Nyberg.