Rutin för att hantera suicidalt beteende, självmordsrisk och suicid
Väldigt många, i sin yrkesroll, kommer årligen i kontakt med personer som har allvarliga tankar på att ta sitt liv. Men rutiner om hur man bör agera saknas för del flesta. Före detta överläkaren i psykiatri, Johan Andreen, har tagit fram ett grundmall för att hantera suicidalt beteende, självmordsrisk och suicid, som är fritt att ladda ned och använda. Om detta dokument följdes noga av personal inom verksamheter som kommer i kontakt med självmordsnära, skulle sannolikt ett stort antal självmord kunna förebyggas.
– Vi behöver rädda liv. Och självmordsnära är en mycket stor riskgrupp där vi har goda möjligheter att göra skillnad. Hur ofta har vi det när det gäller andra dödsorsaker?
– Sedan är det svårt för de verksamheter där det inte finns specialistkunskaper att ta fram en sådan här rutin. Det här dokumentet är tänkt att förenkla för dem.
– Självmord är en av de största dödsorsakerna i vårt samhälle. Enligt forskningen har vi goda möjligheter att minska dödstalen om vi fokuserar våra insatser. Dessutom är självmord oerhört kostsamt, både i mänskligt lidande och samhällsekonomiskt. Behovet av att ha fungerande rutiner är därför fundamentalt. Att ha en plan för alla medarbetare som tydligt visar vad som måste göras i kontakten med en självmordsnära person måste vara lika naturligt som att ha rutiner för exempelvis brand, hot/våld och hjärtstillestånd.
– Dels är det ett kunskapsdokument. Man kan lätt öka kunskaper om symtom, tecken, riskgrupper, riskfaktorer och hur man kan stötta, se, hjälpa och lotsa rätt. När någon har ett självmordsnära beteende så uppstår naturligt en rädsla och osäkerhet för hur man ska agera. Att därför ha ett dokument som visar på hur situationer kan hanteras underlättar för personalen att göra rätt. Dessutom behövs aktuella telefonnummer och kontaktvägar i vårdkedjan. Dokumentet är helt enkelt en kvalitetssäkring och skänker trygghet.
– Det jag stött på är att några få verksamheter inom socialtjänsten har haft en skriftlig rutin för hur man hanterar suicidnära klienter. Psykiatriska vårdenheter på specialistnivån har i dag alltid vårdprogram för att arbeta med patienter som har suicidalt beteende. Men om de har tagits fram tillsammans med medarbetarna och om de regelbundet uppdateras, det är mer tveksamt.
– Vi behöver alla öka kunskapen och vår beredskap för att hjälpa överallt i samhället där det finns människor i nöd. Då kommer vi förhoppningsvis också att märka att självmorden minskar.
– Självmord är inte enbart en fråga för sjukvården. Och absolut inte enbart för den specialiserade psykiatriska vården. Många som tar sitt liv har innan självmordet sökt hjälp hos en allmänläkare. Men även hos en kroppsläkare inom en specialistverksamhet eller på en akutmottagning, och då kanske för något som var ett självmordsförsök men som inte uppfattades så av vården.
– Fler inom vården måste alltså lära sig att fråga efter suicidtankar och att ha rutiner för hur de hanterar självmordsnära.
– Nej. Enligt statistik saknar över hälften av de som tar sitt liv en pågående vårdkontakt. Endast en fjärdedel har en pågående kontakt inom specialistpsykiatrin. Den resterande delen har en pågående kontakt inom primärvården eller inom annan specialistvård. Alltså måste dels sjukvården som helhet bli bättre på att fånga upp och behandla självmordsnära personer och dels måste andra typer av verksamheter börja känna igen och kunna hjälpa människor med suicidalt beteende.
– Förutom all personal inom socialtjänsten och i all form av kommunal vård- och stödverksamhet så är det till exempel arbetsförmedlingen, försäkringskassan, skolan och elevhälsan, företagshälsovården och alla verksamheter samt personalvården inom offentligt och privat näringsliv. Många måste alltså göra mycket mer om självmorden ska kunna minska på allvar.