1 av 10 känner någon som just nu funderar på att ta sitt liv och halva befolkningen har kommit i kontakt med någon som försökt. Samtal är ett av de viktigaste verktygen för att förhindra självmord, ändå är osäkerheten kring att prata om psykisk ohälsa stor.

I avsnitt 10 av Suicide Zero-podden träffar vi Suicide Zeros volontärer Sophia Meyer och Malin Blomquist som delar hur det var för dem att berätta om sina självmordstankar. Johan Andreen, pensionerad överläkare i psykiatri och barn- och ungdomspsykiatri och medlem i Suicide Zeros expertråd delar också med sig av vad ett samtal kan betyda.

Läs hela poddavsnittet här

"Jag började känna någonstans att jag vill inte dö, jag orkar faktiskt bara inte leva längre". Jag orkar inte andas, jag orkar inte göra någonting, för allting är så himla jobbigt. Och jag började då berätta för folk att jag mår dåligt." (Sophia Meyer)

"Dels så var det väldigt skönt att berätta, från början lindade jag in det så det lät lagom, men med tiden så kände jag bara att jag vill säga det rått, utan filter, så här känner jag. Det var väldigt skönt, det här var jag." (Malin Blomquist)

"Det räcker så bra med att säga som det är i enkla ordalag och hitta någpn som lyssnar, det ska inte redas ut en massa eller lösas en massa problem. Samtalet behöver inte leda till att man mår så mycket bättre men någon slags lättnad eller en känsla av att det blev ett skifte och en bubbla sprack." ( Johan Andreen)

Här kan du ta del av fler tips från Johan Andreen

Tillbaka till fler avsnitt av Suicide Zero-podden